Referat hösten 2021
_________________________________________________________________________________________________________________________________________
Kina för 50 år sedan
Föreläsning av Karin Axelsson den 6/12 2021
Text: Gunnar Linde
Måndagen den 6 december, var det åter tid för Historiska Sällskapets traditionella julbuffé med föreläsning. Innan den smakfulla julmaten intogs, höll f d högstadieläraren Karin Axelsson en intressant och personlig föreläsning under rubriken Folkrepubliken Kina för 50 år sedan.
Föreläsningen inleddes med en kort genomgång av Kinas historia från år 1911, då kejsardömet föll. Inbördeskrig varade periodvis fram till 1949, året då Mao utropade folkrepubliken. Kulturrevolutionen satte sin prägel på landet mellan 1966 till 1976. Eftersom Sverige var bland de första länderna som erkände den nya folkrepubliken, underlättades resor för svenskar till Kina. Karin Axelsson gjorde ett antal resor till landet under 70-talet och fram till 1981. Dessa företogs i Svensk-kinesiska Vänskapsförbundets regi, där hon var mycket engagerad i föreningen.
Under resorna, som gick via transsibiriska järnvägen, fick hon och övriga i gruppen besöka ett flertal städer och byar. Kineserna kallade de udda västerlänningarna som kom på besök för långnäsor. Det var på den tiden mycket unikt för dem med utlänningar, framför allt på landsbygden.
Med faktauppgifter om landet för 50 år sedan belystes hur förhållandena var på den tiden. Kina hade ingen utlandsskuld. Handeln var blockerad genom att USA hotade med handelsbojkott mot de länder som bedrev handel med Kina. Folkrepubliken Kina med en femtedel av jordens befolkning – ca 600 miljoner jämfört med 1,4 miljarder idag – kom inte med i FN förrän 1972. Kineserna cyklade, alla på cyklar av samma märke. Det fanns ingen privatbilism och kineserna kunde inte resa utanför landets gränser, förutom forskare och en del studenter. Det fanns ingen turism. Man talade inte engelska förrän i mitten på 1980-talet. Kineserna hade ingen TV och det var inget prylsamhälle. Skillnaden mot dagens Kina är enorm, konstaterade Karin Axelson.
Åhörarna fick ta del av bilder från alla dessa resor på 70-talet, tillsammans med bilder från dagens Kina. Detta för att åskådliggöra den enorma utvecklingen, som skett i landet under de senare åren.
Olika företeelser i Kina för 50 år sedan, såsom ettbarnspolitiken, skolan och bristen på kläder, belystes med hjälp av fotografier. Om familjerna skaffade fler än ett barn straffades man på olika sätt. Ibland var det tvångsabort eller att man miste sin plats på gymnasiet för barnet. På landsbygden tilläts dock två barn. Syftet var att om ett av barnen var en flicka flyttade hon hem till sina svärföräldrar när hon gifte sig. Det var en form av pensionsförsäkring. Skolklasserna var väldigt stora och bristen på utrustning slående. Trots detta var undervisningen mycket målmedveten. När det gäller människornas klädsel var inte variationen så stor. Under 70-talet hade inte folk kläder, så staten lät sy upp byxor och jackor i grönt eller blått. Dessa kläder gick under namnet Mao-uniform i Sverige. För att belysa klädbristen berättades om en gammal man, som i en by satt på den uppvärmda kakelugnsliknande spisen i köket, utan byxor. Han kunde inte gå ut förrän sonen, som var ute på fälten, kom hem med byxorna. Man hade bara ett par.
Under frågestunden fick Karin Axelsson frågan om hon under alla sina resor hade fått tillfälle att träffa den politiska eliten. Efter en kort tankepaus berättade hon att på varje arbetsplats fanns en politiskt korrekt godkänd person, som ansvarade för att rätt saker gjordes och sades. Resorna Axelsson företog var av officiell karaktär och gjordes i grupp. Under 70-talet kunde man inte resa enskilt i Kina. Det var först under 1980-talet privatresor blev möjliga.
Karin Axelsson föreläser om Kina för 50 år sedan.
Foto: Christina Weilenmann, 2021.
______________________________________________________________________________________________________________________________
Stefan Högberg föreläser om Medeltidens
kvinnliga krigare.
Foto: Christina Weilenmann, 2021.
Medeltidens kvinnliga krigare
Föreläsning av Stefan Högberg den 8/11 2021
Text: Kerstin Feldt
Stefan Högberg har under de senaste tio åren studerat medeltidens gränsöverskridande kvinnor. Han har också skrivit flera böcker i ämnet. Redan hösten 2020 skulle han ha hållit föredrag hos Historiska Sällskapet i Alingsås, men pandemin kom emellan. Så nu äntligen var vi 85 intresserade åhörare som bänkade oss i Christinae-salen för att lyssna till föredraget: Medeltidens kvinnliga krigare.
Det var både intressant och roande. Vi fick många glada skratt.
Högberg berättade inledningsvis om Caesarea Maritima. Vid utgrävningar där år 1982 av en begravningsplats från korstågstiden upptäcktes, att krigaren som högtidligen hade begravts i sin rustning av fjällpansar var – en kvinna.
Finns det kvinnliga härförare belagda i medeltida källor? Fotsoldater? Medeltida lagar slog fast mannens överhöghet över kvinnan. Men hur låg det till med kvinnornas möjligheter, egentligen? Var gick gränserna för vad som ansågs vara männens område, och vad hände om någon korsade gränsen? Har vi kanske en lång historia av normbrytande kvinnor? Eller var normerna tvärtom rymligare än vi tror?
Det finns indicier som tyder på att kvinnor har slagits och det fanns inga fysiska hinder för kvinnor att delta i medeltida strid. Man känner faktiskt till ett tjugotal kvinnliga härförare, varav några deltog personligen på slagfältet. Vanligen handlade det då om kvinnor som av olika skäl hade varit tvungna att ta över ansvaret för sin aristokratiska familj.
Stefan Högberg berättade ganska utförligt för oss om några av dem: Ethelfled, merciernas härskarinna i England på 900-talet; Sikelgaita av Salerno i Lombardiet på 1000-talet; Isabel av Conches i Normandie i slutet av 1100-talet.
Men fanns det också kvinnliga fotsoldater? Ja, det finns vissa spår i källorna. Stefan Högberg gav oss här många exempel på kvinnors uppgifter i strid och situationer där kvinnor agerade.
En intressant iakttagelse som gjorts av genushistoriker är att de flesta av de militära medeltidskvinnor som forskarna känner till, härförare liksom fotsoldater, levde under tidig medeltid, mellan åren 900 och 1300. Varför glesnar sedan rapporterna om kvinnliga krigare?
En annan iakttagelse är att attityden under medeltidens gång hårdnar mot militära kvinnor, ja mot gränsöverskridande kvinnor (och män) överhuvudtaget. Varför?
Vi vet att det sker stora förändringar under medeltiden. Redan under 1100-talet får städerna ett rejält uppsving, då köpmän och hantverkare blir allt starkare grupper. Under senmedeltiden leder krig, pest och missväxt till att Europas befolkning minskar med mellan 30 och 50 procent. Det orsakar brist på arbetskraft och stora förändringar i jordbruket. Tidigmoderna stater utvecklas. Allt förändras, och det går fort.
Men varför skulle då attityden bli hårdare under senmedeltiden till dem som utmanar samhällets normer? Olika forskare har här olika ståndpunkter och den debatten lär fortsätta länge än.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -