© 2016 Historiska Sällskapet Alingsås

Hösten 2017

Historisk resa till byggnad från kalla krigets dagar

Publicerad i AT den 9/9 2017. Text: Håkan Kumler

 

I strålande höstsol har Historiska Sällskapets medlemmar genomfört sin resa till Skaraborg. Målet för resan var Flygledningsplats Björn utanför Jung, Rörstrands porslinsmuseum i Lidköping och Stola säteri på Kålland.

 

Våren 2015 genomfördes en samtidsarkeologisk undersökning av en skogsdunge utmed E20 mellan Jung och Ardala av en grupp arkeologistudenter från Göteborgs Universitet under ledning av sina lärare Tony Axelsson och Maria Persson. I dungen står de flesta barackerna kvar sedan kalla krigets dagar. Det var nämligen härifrån, som den första flygeskadern (E1) skulle leda attackerna mot en eventuell sovjetisk invasion över Östersjön. Namnet, Flygledningsplats Björn, kommer sig av att eskadern mellan åren 1952 och 1964 leddes av Björn Bjuggren. Första flygeskadern kallades också ÖB:s klubba, då det var tänkt att man genom en noga inövad attack effektivt skulle slå ner ett angrepp på det neutrala Sverige.

 

Planen röjdes dock 1963 av den kände svenske spionen Stig Wennerström och därmed blev Flygledningsplats Björn inaktuell. Platsen användes dock för andra militära ändamål ända fram till 1995, då den avmilitariserades och såldes till en privat köpare, Arne Ingemarsson. Han visade oss platsen och berättade om den dåvarande verksamheten. Vårt förmiddagskaffe kunde vi inta i självaste ”kyrkan”, alltså ledningscentralen med högt i tak och läktarsektioner, där personalen med olika uppgifter satt i hytter. Ett stort bord med kartor stod på sin tid centralt placerat i rummet.

 

Vårt nästa besök på Porslinsmuseet i Lidköping blev också mycket lyckat med två kunniga guider, som ledde oss genom porslinets historia från 1726, då Rörstrand grundades i Stockholm. Där tillverkades allt från praktpjäser till snusburkar i fajans – alltså lergods målat på fri hand med vit tennglasyr. I slutet av århundradet gick man över till flintgods, vilket var både billigare och starkare och mer lämpat för massproduktion och tryckta dekorer.

 

Fabriken växte och runt 1900 var företaget ett av landets tio största, men den nerslitna fabriken i Stockholm var utan framtid, varför man 1926 flyttade till Göteborg. Louise Adelborg blev upphovskvinnan till Nationalservisen, mer känd utomlands som Swedish Grace. Ostindia blev också en klassiker.

 

Ett nyskapande uppsving fick Rörstrand efter flytten till Lidköping på 1930-talet med Fredrik Vehtje som legendarisk direktör. Formgivaren Gunnar Nylund formade serviser i funkis. Hertha Bengtsons Blå Eld och och Koka Blå samt Marianne Westmans Mon Ami präglade 1950-talet. Det moderna porslinet hade sett dagens ljus – idag samlarobjekt, inte helt billiga att inhandla på andrahandsmarknaden. Att få ekonomi i tillverkningen har dock ständigt varit problemet, varför fabriken 2006 till mångas förbittring lades ned. Nu tillverkas Rörstrands produkter istället i Indonesien, och kvaliteten är enligt vår guide Inger Nordström nästan till och med bättre än den var tidigare.

 

Efter en utmärkt lunch på restaurang Terassen i Lidköping ställdes kosan mot Kålland och Stola säteri med anor sedan 1400-talet. Vår guide, tillika intendent på stället, Jörgen Lindqvist, förde oss med stor elegans genom både rum och historia. Clas Ekeblad (den äldre) startade 1713 arbetet med en ny mangårdsbyggnad. Resultatet blev en imponerande och stram barockanläggning i rosa med så kallat säteritak. 

 

Sonen Clas Ekeblad (den yngre) blev näste ägare. Som rikets ämbetsman vistades han under större delen av året i Stockholm, varför hans hustru Eva De la Gardie fick ta över ansvaret för gårdens skötsel. Det var en myndig och företagsam kvinna – för eftervärlden mest känd för att ha uppfunnit metoden att bränna brännvin av potatis i stället för av säd. Hon tog kontakt med Jonas Alströmer för att få hans godkännande av den nya metoden. Han blev förtjust och hon lät publicera sin uppfinning. För detta blev hon sedermera invald i den nybildade Vetenskapsakademien som enda kvinna. Gissa om den nya metoden blivit uppskattad! 

 

Den kände slottsarkitekten Carl Hårlemann sägs ha ritat inredningen i ett par av rummen och konstnären Johan Pasch är upphovsman till de allegoriska målningarna i Vita förmaket. Det är ett vackert hus man går igenom, där historiens vingslag känns i varje vrå.

 

Den tredje generationen Ekeblad blev den sista generationen Ekeblad på Stola med Clas Julius Ekeblad, som inte hade egna barn. Men han och hustrun Brita Horn av Ekebyholm anlade under sin tid en minnespark 500 meter söder om mangårdsbyggnaden. En eklund planterades och en obelisk restes tillsammans med ett antal minnesstenar över kända personer.

 

Efter Ekebladarna har ägarna under 1800-talet hetat Piper, Hamilton, Lindqvist, Otterström och Ander. Under 1900-talets första del har byggnaden, som var mycket nedgången, restaurerats och i mycket återställts. 

 

Den siste ägaren, Holger Ander, testamenterade 1985 egendomen till en stiftelse, där representanter för Riksantikvarieämbetet, Lidköpings kommun och testator ingår. Idag är gården öppen för besökare sommartid.

 

Före hemkomst till Alingsås stannade vi till på Mejens Glass&Maräng i Håle-Täng. Ett utmärkt stopp för kropp och själ mitt ute på en gård på slätten mellan Lidköping och Vara.

 

Efteråt var det bara att summera dagen som mycket lyckad.

 

 

 

 

 

Rörstrands porslinsmuseum, bl a serviserna Mon amie och Koka blå.

Foto: H Kumler, 2017.

Stola säteri. Foto: H Kumler, 2017.

Flygledningsplats Björn, ingången till den s k kyrkan.

Foto H Kumler, 2017.

Interiör från den s k kyrkan. Ägaren Arne Ingemarsson berättar för gruppen. Foto: H Kumler, 2017.

Rörskyddsrum i skogsdungen. Foto: H Kumler, 2017.

Gränssättningar i Västsverige mellan Sverige och Danmark
Föreläsning av Kristina Bengtsson 16/10 2017
Publicerad i AT 28/10 2017. Text: Kerstin Feldt

Historiska sällskapet i Alingsås har haft besök av arkeolog Kristina Bengtsson. Hennes stora forskningsintresse är det vikingatida Kungahälla.

 

Man har tidigare förgäves sökt efter sådana lämningar vid den medeltida köpstaden Kungahälla (vid Kastellegården), som fanns från 1100-talet till 1600-talet.  Men Kristina Bengtsson har hävdat att Kungahälla ursprungligen var en kungsgård vid det stora gravfältet i Ytterby, några kilometer längre åt nordväst. Utgrävningar har visat att det stämmer, där låg det vikingatida Kungahälla! Hon gav oss några intressanta glimtar om detta, innan hon gick in på kvällens ämne: Gränssättningar i Västsverige mellan Sverige och Danmark.

 

Vikingatiden

För tusen år sedan, på vikingatiden, gick kustlinjen mycket högre än vad den gör idag! Inlandsisen, som började smälta bort för 10 000 år sedan, hade tryckt ner jordskorpan mycket kraftigt. Landhöjningen efter inlandsisens grepp pågår ju fortfarande, olika mycket i olika delar av Skandinavien. För tusen år sedan gick kustlinjen i våra trakter hela två meter högre än idag.

 

Detta gjorde att nuvarande Göta älvs nedre lopp och Nordre älv var mera som havsvikar, vilket är mycket viktigt att ha i minnet. Själva utloppet av Göta älv låg då mycket längre upp än idag, ungefär vid nuvarande Kungälv. Området där var en mycket viktig ekonomisk och strategisk knutpunkt. Maktkampen och stridigheterna om detta område pågick i flera århundraden mellan de danska, norska och ”svenska” maktsfärerna.

 

Från slutet av 900-talet och fram till 1101 omnämns inte mindre än tio nordiska kungamöten vid ”landamäret i älven” i närheten av Kungahälla (landamäre betyder gräns). Mycket pekar på att dessa möten hölls nedanför Marberget/Horsaberget (norr om nuvarande Bohus fästning) och/eller mitt emot, vid Nödinge, på östra sidan av älven.

 

Hisingen och norra skärgården tillhörde Norge. Landet öster om fjorden från Surtetrakten ner till nuvarande älv-utlopp samt södra skärgården tillhörde Danmark. ”Sveariket” behärskade östra stranden av älven från Surtetrakten upp till Vänern. ”Sveariket” hade således fri tillgång till havet via den havsfjord som idag utgör södra delen av Göta älv, eftersom allt vatten ansågs vara internationellt vatten så länge det var olika strandägare.

 

Avskärmat från havet

Omkring år 1150 inträffade det stora skredet vid Jordfallet, nuvarande Bohus samhälle. Skredet var till ytan, ca 37 hektar, det största som någonsin har inträffat i Sverige och rasmassan var tillräckligt stor för att nästan helt täppa till den fjordarm som gick ner mot nuvarande Göteborg och som vid denna tid var cirka 500 meter bred här. Nordre älv var inte internationellt vatten, eftersom området på båda sidor behärskades av Norge. Så ”Sverige” miste nu sin fria utfart till havet.

 

Landkorridor till havet  

Häradsindelningen anses ha tillkommit på 900-talet. Huvudsyftet verkar ursprungligen ha varit av militär natur. De tre häradena Askim, Sävedal och Vättle kallades på 1200-talet för Utlanden. Maktförhållandena skiftade mycket, det var många intressen som var inblandade. I mitten av 1200-talet förlorade Danmark Utlanden, som då i stället kom under ”svensk” kontroll. Därmed fick ”Sverige” sin eftertraktade landkorridor ut till havet.

 

Var gick gränsen?

Gränsen mellan svenskt land i Västergötland och Småland och danskt land i Halland, Skåne och Blekinge markerades av sex gränsstenar: a Suntru asi, Danabäck, Kinne sten, Vraksnäs, Vite sten, Brömse sten. Den nordligaste av gränsmarkeringarna, a Suntru asi, är ännu inte med säkerhet identifierad. Vår föredragshållare Kristina Bengtsson argumenterar för att det kan vara den svarta, mäktiga åsen av mörk gnejs vid Surte som avses. På grund av att vattennivån i älven var så mycket högre på den tiden, så var det inte möjligt att rida utefter älven från Vättle härad till Ale härad, eftersom berget stupade rakt ner i älven. Man var tvungen att följa den urgamla rid- och vandringsleden som går högt uppe på den svarta åsen. Där uppe finns en stor sten, ett femstenarör, som helt klart är ett gammalt gränsmärke mellan de båda häraderna och därmed också med stor sannolikhet markerade gränsen mellan ”Sverige” och Danmark.

 

Älvsborgs lösen 1613

Nu tar vi ett stort kliv fram till 1600-talet. Gamla Älvsborgs fästning, vars ruiner kan ses vid gamla Carnegie sockerbruk på södra älvstranden strax öster om Älvsborgsbron, erövrades av danskarna under Kalmarkriget. Vid freden i Knäred 1613 bestämdes lösensumman till 1 miljon riksdaler silvermynt att betalas inom sex år. Som pant för skulden höll danskarna, förutom fästningen, även de två städerna Lödöse och Nya Lödöse, samt de sex häraderna Askim, Sävedal (inklusive Svenska Hisingen), Bollebygd, Vättle, Ale och Flundre. Under några år gick alltså riksgränsen genom Risveden och i Mjörn och korsade även Sävelången och Ömmern. På Ekholmen i Mjörn finns en gränssten ännu bevarad. Där möttes Ale, Vättle och Kullings härader. Den sista inbetalningen på Älvsborgs lösen gjordes i januari 1619 och därmed fick Sverige tillbaka sina gamla områden.

 

Under kriget hade danskarna bränt ner Nya Lödöse och många av invånarna hade flytt till Alingsås. Redan vid krigsslutet 1613 ville de återvända till sin stad, men förbjöds av kungen Gustav II Adolf att göra detta, eftersom staden då kontrollerades av danskarna.

 

Som ett led i kronans försök att kontrollera handeln med de områden som under åren 1613-1619 varit danska fick Alingsås på hösten 1619 sina stadsrättigheter.

Arkeolog Kristina Bengtsson avtackas av Historiska Sällskapets ordförande Håkan Kumler. Foto: Rune Feldt, 2017.

Gränsstenen på Långa Ekholmen i Mjörn. Foto: Göran Sjögren.

Reformationen - förspel, huvudsak och konsekvenser. Nedslag och utblickar.

Föreläsning av Markus Hagberg 13/11 2017
Publicerad i AT 28/11 2017. Text: Gunnar Linde
Historiska sällskapet i Alingsås har haft besök av Markus Hagberg, präst i Varnhems församling och tillika kyrkohistoriker.

 

Dagen var osedvanligt väl vald, då det var exakt 500 år sedan Martin Luther (1483-1546), år 1517, spikade upp sina 95 teser på porten till slottskyrkan i Wittenberg. Enligt den julianska kalendern var datumet för händelsen den 31 oktober, men med vår kalender, den gregorianska införd i Sverige 1753, blir det den 13 november.

 

Hagberg inledde med att beskriva vad som karakteriserar reformationen. Han tog då sin utgångspunkt i Hasse Alfredssons monolog om pastor Jansson, som inte har några bestämda åsikter om någonting, och beskriver livet som en påse, tomt och innehållslöst, om man inte fyller det med något. Markus Hagberg menade att med reformationen är det precis tvärtom. Innehållet är så enormt stort, att det svårligen låter sig presenteras på en timme.

 

Reformationens förhistoria

 

Efter denna inledning lyfte Marcus Hagberg fram några faktorer som ledde fram till reformationen.  

 

Genom historien går en röd tråd av personer som riktat kritik mot kyrkan. Av dem blev Heliga Birgitta (1303?-1373) helgonförklarad som förnyare av kyrkan, medan kritikerna engelsmannen John Wycliffe (1327-1384) och tysken Jan Huss (1369?-1415) båda stod i opposition till kyrkan och således brändes på bål.

 

Humanismen placerade människan som individ i centrum och man utgick från sig själv i  betraktandet av  världen. Detta var något nytt, då man tidigare sett människan som en del av ett sammanhang. Humanisterna gick till källorna, dvs antiken, vilket senare kom att påverka Luther och reformationen.

 

Boktryckarkonsten, som Gutenberg uppfann, utvecklades under 1450-talet och hade förfinats, så att det vid tiden för Luthers 95 teser blev möjligt att relativt snabbt sprida ett budskap. Detta var avgörande för att reformationens idéer kunde nå ut över Europa.

 

Kort om Martin Luther

 

Luther föddes den 10 november 1483 i Eisleben. Hans far ville att han skulle bli advokat, så han påbörjade juridikstudier i Erfurt. Luther fullföljde dock aldrig sina studier utan blev munk i ett augustinerkloster i Erfurt. År 1507 prästvigdes Luther och börjar sedan undervisa i teologi i Wittenberg. 1512 blev han doktor och tog plats i universitetets styrelse. År 1517 startade Luther diskussionerna om avlaten, vilket ledde till att han blev varnad. Diskussionerna mellan Luther och kyrkan pågick under hela 1520-talet.  Kyrkan menade att han skulle ta tillbaka sina påståenden, vilket inte skedde. Luther blev bannlyst. I slutet av 1520- talet inser kejsaren Karl V att schismen mellan kyrkan och Luther har blivit politiskt ohållbar. 1530 sammankallade därför kejsaren en riksdag i Augsburg, där målet var att finna en lösning på de religiösa konflikterna. Vid detta tillfälle presenterade Luthers medarbetare Melanchthon 28 artiklar till Luthers försvar. Detta kallas den Augsburgska trosbekännelsen.

 

Kejsaren godtog inte dessa artiklar. Luthers anhängare protesterade mot beslutet. Många menar att uttrycket protestant myntades då. Ungefär vid detta tillfälle menade Hagberg, att vägen börjar för en luthersk kyrka.

 

År 1546 dog Luther 62 år gammal.

 

Avlaten

 

Hagberg fortsatte med att resonera kring vad avlat innebär. Luthers 95 teser rörde just avlaten.

 

Enligt den senmedeltida romerska kyrkan menade man, att när en människa hade begått en synd fick det två konsekvenser, två straff. Ett evigt straff, som innebar att man gick miste om saligheten om man inte bekände synden, och ett timligt straff som var kvar och måste lösas in i form av botgöring. Det som menas med avlat var, att man löste och köpte sig fri från botgöringen. Detta urartade så, att genom att köpa ett avlatsbrev förkortade man sin tid i skärselden.

 

Förhållandena i Tyskland under 1500-talet var sådana att vissa biskopar också var furstar. För att få vara det betalades en avgift till påven. Avlatshandeln finansierade dessa avgifter. Detta gjorde att handeln med avlatsbrev var mycket mer utbredd i Tyskland än i övriga Europa. Påven uppmuntrade också handeln, då inkomsterna till stor del finansierade byggandet av Peterskyrkan i Rom. Detta var anledningen till att Luthers ifrågasättande av avlaten fick så stora konsekvenser.

 

Luthers kritik av avlaten övergick ganska snabbt till att handla om två områden. Ena delen handlar om hur människan blir frälst. Av nåd allena säger Luther, inte genom handlingar som kyrkan menade. Det andra spåret handlade om kyrkans auktoritet. Luther ifrågasatte påvens, biskoparnas och kyrkomötenas makt. Han menade att alla dessa kan ta miste. Den enda auktoritet som inte kan ta miste är Gud.

 

Politiska konsekvenser av reformationen

 

Resultatet vid nästa riksdag i Augsburg 1555 blev en sorts religionsfrihet i det tysk-romerska riket. Det blev kungen eller fursten i varje rike som beslutade om vilken religion som skulle gälla. Detta fungerade bara hjälpligt och spänningarna som uppkom mynnade så småningom ut i 30-åriga kriget under första hälften av 1600-talet. Under denna tid växte också en starkare nationalism fram. Nationerna får en helt annan betydelse än tidigare.

 

Ytterligare en annan följd som blev uppenbar när kyrkan splittrades var att det uppstod konfessioner, dvs olika bekännelser. För de lutherska blev den Augsburgska bekännelsen den konfession man valde. Katolska kyrkan samlade till ett koncilium i Trento 1545-1563, där man beslutar att liturgin ska se likadan ut i hela världen. I och med detta blir kyrkan romersk. Ordningarna som gällde i Rom skulle gälla överallt.

 

Vad är reformationens essens?

 

Hagberg resonerade kring denna fråga och menade att kravet på kunskap blir viktig, därför att tron blir intellektuell. Det blir mindre fokus på fromhetsuttryck, vallfärder, riter och sinnesintryck. Det blir istället viktigt det man hör och läser. Detta ger positiva bieffekter såsom strävan till folkbildning, läs- och skrivkunnighet.

 

Reformationen i Sverige

 

Reformationen genomfördes vid Västerås riksdag 1527. Inom dagens kyrkoforskning talar man om den långa reformationen. Man menar att processen tog ca 100 år tills slutligen reformationen var fullt genomförd i Sverige.

Under de första århundradena efter reformationen firade man jubileum 1621 och 1721. Detta har att göra med att man ansåg Att Gustav Vasa var landets egentlige reformator inte Olaus Petri eller Laurentius André. De var endast statister, menade Marcus Hagberg.

 

Det är kungen som driver på. Han ville ta del av kyrkans rikedomar och begränsa dess makt. Samtidigt blir det möjligt att fira gudstjänst på svenska och det kommer en bibelöversättning på svenska. Inte förrän i mitten av 1540-talet kan man säga att Sverige hade brutit sig loss från Rom. Detta gör att reformationen i Sverige blir annorlunda än i de andra nordiska länderna. Mycket av det medeltida arvet blir kvar såsom statyer och målningar.

 

Efter Gustav Vasas död 1560 tar tre av hans söner över makten i tur och ordning. Dessa var välutbildade och hade teologiska program för kyrkan i Sverige. År 1593 sammankallade hertig Karl till ett kyrkomöte i Uppsala för att skapa enighet i religionsfrågan. Vid mötet beslutades i opposition mot hertig Karl att införa den  Augsburgska trosbekännelsen. Först 1611, när Gustav II Adolf blir kung, accepterades den ordning av kungen som fastslogs 1593.

 

Till sist återvände Marcus Hagberg till Hasse Alfredssons påse. Tidigare generationer har, menade han, plockat ut vissa saker och sagt att det här är vad det är att vara evangelisk-luthersk. Så gör man idag också. Han menade att under ett jubileumsår som i år, är det ett bra tillfälle till att fundera kring arvet, vad som ska tas med in i framtiden och vad ska man kan ta bort.

 

Slottskyrkans port i Wittenberg med Luthers 95 teser infällda i kyrkporten. Foto: H Kumler, 2017.

Luthers grav i slottskyrkan i Wittenberg. Foto: H Kumler, 2008.

Torget i Wittenberg med S:a Mariakyrkan. Foto: H Kumler, 2008.

Augustinerklostret i Wittenberg, vilket skänktes till Luther och blev den första protestantiska prästbostaden. Foto: H Kumler, 2008.

Luthers hustru, Katarina von Bora, står staty

på gården till Lutherhaus i Wittenberg. 

Foto: H Kumler, 2008.

Raoul Wallenberg – hjälten i Budapest

Föreläsning av Elver Jonsson 11/12 2017

Publicerad i AT 19/12 2017. Text: Erik Fristedt

 

’”Det står ett rum och väntar på dig” skrev Maj von Dardel i ett brev till sin son när Sveriges statsminister Tage Erlander besökte Moskva 1956. Vi fick så småningom veta att Raoul Wallenberg då hade varit död i bortåt 10 år. Ytterligare 60 år senare har vi ännu inte fått någon större klarhet i hans öden efter tillfångatagandet i Budapest 1945.

Förre riksdagsmannen Elver Jonsson besökte Alingsås Historiska Sällskap och föreläste engagerat för ett 60-tal åhörare om Raoul Wallenbergs liv och gärning. Han har under sin riksdagsmannatid haft stora möjligheter att fördjupa sin kunskap om Raoul Wallenbergs viktiga insats för utsatta människor i andra världskrigets Europa.

Wallenberg hade arbetat några år som affärsman, men var inte mer än 31 år, när han gav sig iväg till Budapest i Ungern 1944 för att försöka rädda stadens judiska befolkning. ”Jag hade inget val, jag kan inte återvända till Sverige utan att fullgöra mitt uppdrag”, sade han till kollegan Per Anger under det slitsamma och livsfarliga arbetet.

Med fräckhet, mod och okonventionellt arbete lyckades Wallenberg rädda tusentals judar som annars skulle föras till gaskamrarna. Han lät utfärda skyddspass till alla som på något sätt kunde anföra någon koppling eller förbindelse med Sverige. Tusentals judar kunde också räddas genom att de fick bo i ”Svenskhusen”.

Wallenberg jagades hela tiden av de ungerska nazisterna, pilkorsarna, men klarade sig bland annat genom att han sällan sov mer än en natt på samma ställe. När ryssarna intog staden, trodde han att de skulle samverka med honom men blev arresterad och bortförd i januari 1945. Orsaken till att han arresterades har aldrig blivit klarlagd, men det mesta tyder på att de misstänkte honom för spionage.

Elver Jonsson berättade om de svenska myndigheternas svaga och taffliga försök att bringa klarhet i fängelsetiden och omständigheterna kring hans död och citerade med skärpa ur 2001 års kommission. Den har den uttrycksfulla rubriken ”Ett diplomatiskt misslyckande” och utgör en oerhört stark kritik främst mot dåvarande Moskvaambassadören Staffan Söderblom och utrikesministern Östen Undén.

Under frågestunden berättade Elver Jonsson att han för inte så länge sedan hade haft glädjen att träffa Raoul Wallenbergs halvsyster, Nina Lagergren. Han beskrev även hur han alltid varit mycket intresserad och engagerad i humanitära frågor, inte minst kring Mellersta Östern.

En utsökt julbuffé avslutade kvällen och ordföranden Håkan Kumler hälsade alla välkomna till ett nytt givande föreläsningsår. På vår första träff, måndagen den 29 januari, får vi en spännande föreläsning om ”Mitt Nordkorea” av Sven-Erik Johanson från Sollebrunn.

                                                                                                            

Raoul Wallenberg.

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now